Inte bara en dans på rosor

Det är konstigt att flytta till ett annat land och jämfört med när jag flyttade till London när jag var 19 år är det svårare, trots att jag är äldre. Kanske för att jag är mer säker i mig själv och i livet jag har. Jag älskar Sverige, svensk film, svensk musik, svenska människor. Jag älskar att resa precis lika mycket. Men det är en helt annan sak att flytta till ett nytt land. Det är underbart men det är också så mycket som saknas. 

Det är svårt att börja på en helt ny skola med helt nya system som man inte riktigt får någon introduktion till. Det är konstigt att ha två terminer under ett halvår istället för ett och det är konstigt att alla tentor skrivs i slutet av varje termin. Det är svårt att läsa litteratur på engelska och skriva inlämningsuppgifter på engelska. Det är jobbigt för hjärnan att alltid prata engelska med nya vänner, det är svårt att komma nära när ingen pratar sitt riktiga språk, det är svårare att vara rolig, men det är ändå lätt att skratta. 

Det är svårt att bygga en vardag när allting vänds upp och ner och är så annorlunda. Det är svårt att låta kroppen vila och hitta rutiner när man vet att det bara är fyra månader kvar här och man borde hinna lära sig staden och se allt som finns. 

Jag älskar att vara här och det tar en månad innan kroppen vänjer sig och kulturchocken släpper. Vi har bott här i månad nu och allt börjar bli lättare. Det är lättare att sitta hemma en hel dag utan att göra något. Det är lättare att strosa omkring, lättare att laga mat, handla, tvätta, städa. 

När jag läste Nina Åkestams bok Meningen med hela skiten beskrev hon hur det var när hon flyttade till New York, och hur alla runt omkring tror att alltihop är någon fluffig, rosa, perfekt tillvaro och del i hennes liv. Hon beskriver om hur verkligheten såg ut och att allt inte var så enkelt. Att det var underbart och att hon älskar att hon gjorde det men att det fanns mycket som inte var lätt och perfekt. Det är precis så det är, det här med att flytta utomlands. Det är fantastiskt, men allt är inte perfekt. 

Det finns nog ingenting som är så lärorikt som att flytta utomlands, lära känna en ny kultur och människor från helt andra kulturer. Det finns inget som lär en så mycket om världen och framför allt om den egna kulturen som man vuxit upp med. Det är lätt att måla upp flytten som en dans på rosor, men självklart finns det mycket mer bakom en fasad av fina bilder och äventyr. I det stora hela är erfarenheten och lärdomen av att göra det här däremot värt det tusen gånger om och när vi kommer hem kommer det ta precis lika lång tid innan vi vänjer oss tillbaka till den svenska kulturen. Survival of the fittest.

/Stina