Dagen vi erkände oss som superturister

En månad har gått här i Amsterdam. Det har känts som tiden har rusat fram samtidigt som vi har hunnit med att göra så mycket och träffa så många nya människor. Jag försöker inte tänka allt för mycket på att tiden kommer fortsätta rusa och att allt detta fantastiska kommer vara över. 

Men vi insåg att efter en månad i vår nya hemstad så visste vi fortfarande inte så mycket om Amsterdams historia (förutom Stina som är queen of google). Så vi gick en guidad tur i centrala Amsterdam, där man endast betalade själv vad man tyckte den var värd. Om ni är här och vill veta mer om Amsterdams historia så kan jag verkligen rekommendera att ni tar den turen! Allt som allt traskade vi runt i tre timmar i centrala Amsterdam och hann inte ens se allt. Och jag som tog med mig kameran fick en order från Stina: "Om du fotar så ansvarar du för blogginlägget".

 Det snedaste huset i Amsterdam. Guiden berättade (sen kan man ju tro hur mycket man vill på det) att han kände de som bodde där och att det alltid var lika svårt att få runda saker att ligga still.

 Folk parkerar cyklar lite som de vill i den här stan.

 Superturisten Linnea.

Ett av Amsterdams smalaste hus. Förr betalade man skatt efter hur stor ens fasad var, och den som byggde detta hus var nog himla snål. Om jag minns rätt var huset cirka 1.50 meter brett.

Efter tre timmar gick vi till Pancake Bakery och åt pannkakor med nutella. Det börjar bli vår i Amsterdam och snart snart kan man nog sitta ute och äta utan att frysa ihjäl.

Ikväll ska vi vara Sverige nostalgiska och göra söndags-tacos!

/Holkan